photojockeys

Tur att jag hittade er. Alla i klassen är olika och ser olika ut. Vi alla har vår egen stil. Alla är lite tuffa då och då. Om någon är ledsen så går vi fram till den personen. Om någon har gjort något mot en klasskompis säger i alla fall jag till den personen. En sån här underbar klass får man leta efter och man har en sån otrolig tur om man hade hittat någon bättre än er. Ni alla hjälper till. Även om det blir bråk ibland så går det över. Men snart är det bara att säga hejdå. Ett hejdå. När vi splittras, om 2 månader kommer att bli riktigt tungt. Även om jag kommer att få va med de jag är mest på rasterna så kommer jag att sakna alla. Om någon av er hade försvunnit hade jag inte mått bra. Varit ledsen alla dagarna, dag och natt. Ni har förändrat mitt liv. Ni har gjort mig att må bra. Att göra så är något stort. Jag älskar alla i klassen. Det är ingen, INGEN, jag hatar. Alla bråk går ju över. Men det är alltid någon elev som försöker sätta stopp för det. Att lämna er kommer inte vara bra. Jag kommer att må illa och ha varje dag en klump i magen utan er föralltid. Om någon flyttar eller så, så skicka ett mejl, sms eller ett brev. Alla kan väll ha kvar klasslistan. Då hade jag varit som gladast när vi lämnar varandra. Alla vi kan väll va någon dag tillsammans, sova över, resa bort och göra allt så att vi håller kontakten...

Fyfan, ni är mitt liv <3

Nu ser det ut såhär:

Jag vill säga ett tack till alla sekunder, minuter, dagar, dygn, veckor, månader, halv år, hela år, fem år.

Ni är mina bästavänner som jag lever för. Ni är allt i all evighet. Ni fattar inte så saknade ni är av mig. Splittrandes har kommit och det är inte klass 5b imorgon, eller jo, i våra hjärtan. Sitter här och gråter över hur jäkla mycket ni är. Om ni mår dåligt och ni vill dö så vettijag fan vad jag skulle göra för det är er jag lever nu i nutiden. Alla dagar är underbara och då menar jag verkligen det. Nu när jag kommer gå på bäcka så kommer jag komma till er på tiorasten för att hälsa på er och le. Jag är så jävla ledsen över detta. Vi har hållt ihop i åratal, med världens bästa fröken också- tina <3.

Jag skiter i allt annat än er, och min familj förstås.

Jag älskar er så skitmycket! Ni är allt för mig och det ska alltid vara vi. Texten som jag skrev innan var hur ledsen jag skulle va och jag var mer ledsen än hur texten var. Tina hade gjort ett häfte till alla om minnen från ettan till femman, underbara minnen. När jag gick fram mot henne så kände jag tårarna bränna på ögonlocken, sedan fall det många tårar och även tina fick en klump i magen och blev tårrögd.

Jag kommer aldrig att glömma detta, ni har gjort mitt liv så underbart. Ni betyder allt för mig och då menar jag alla även alla som jag inte känner så väl, även ni som började här sent så älskar jag er lika mycket.

Vilken än som försvinner så kommer jag att gråta igen hela livet. Ni förstår inte hur jag skulle må. Jag mår redan dåligt utan er. Vi har hållt ihop 5 år och det går inte bara att skiljas på detta sättet, vi ska hålla ihop nu också! Vi ska hålla ihop alltid och alltid. Jag saknar er mer än någonsin nu, vi kommer aldrig att kunna alla oss för "klasskamrater" från och med imorgon för det är då det inte är vi.

Det är så svårt att säga hur mycket ni är om inte ord räcker till. Trodde aldrig att detta skulle känna så här tungt. Jag kommer alltid att ta er i handen om ni snart faller.

Ni har mitt hjärta<3 och det menar jag verkligen!

puss på er<3

yez. Nu så har man haft skolavslutning på skolan. Klassen splittrades och det blev många tårar under tiden man sa hejdå. Man fick kramar- långa och korta. När jag kom hem så sa mamma att det är tungt att lämna sina världens bästa kompisar, då började tårarna rinna igen.
Vilka underbara minnen man har tillsammans med klassen. Känt varandra i 6 år. Men nu är det typ slut, vi kommer inte alls ses ofta nu längre, så jädrans tungt!

 älskade bästaste klass 5b.

 Fina jag *host*. Kajsi♥


 Peace ♥

det blev dem ;)

Mamma och pappa fundera på namn om det skulloe bli en kille, Jens eller Julius ? Om det skulle vara tjejnamn så skulle det bli Julia eller Sandra. Dagen då mina föräldrar fick reda på att det skulle vara en tjej så fick det bli Julia. En natt så hände det. Pappa och mamma skyndade sig till bilen och körde iväg. Pappa körde mot rött ljus men fick stanna en gång för det var poliser vid sidan. Jag kom ut och de döpte mig. Mina brödrar- Ludwig och Martin var lyckliga och glada.

Dagarna rann snabbt förbi tills jag blev 1½ år. Då körde jag och mamma till blomsterkiosken nere vid Bulltofta (det finns idag också :D). Mamma stannade bilen och gick in. Jag blev uttråkad och så spaken som man ändrar riktning. Jag drog i den och helt plöstligt börjar bilen backa! Jag blev lite rädd men det var kul. Det var en dam som sprang in i blomsterkiosken där mamma sa och sa till henne. Hon blev rädd och sprang till bilen. Jag satt och flina men var endå jätterädd. Mamma hoppade in i bilen och stannade den.

Sedan helt plöstligt blev jag 8 år. Jag hade tjatat på att börja rida för jag tyckte hästar var fina djur. Jag tjatade i ett år minst. Mamma började utan att jag visste om att jag hade fått plats så mamma fick åka iväg i smyg så att jag inte fick reda på det. Men när jag fick reda på att hon red så fick jag också börja. Då red jag på Söndagar. Min första ledare blev då Josefine Svensson (som är kvar i stallet nu också!) och hon gillade jag jättemycket. Pappa och jag var där lite innan och kollade på hästar. Jag ville rida Pella för hon var så söt men så blev det inte. Jag fick istället Wera, Angelica Svenssons favorit fortfarande (Angelica är Josefines tvilling). Wera blev min favorit tills jag såg Fritz. Jag började gilla han på en gång, han var en sån fin. Men jag fick aldrig rida han. Han försvann från mitt liv utan att någon hade sagt något men jag blev inte så jätteledsen utan bara lite gråtfärdig.

Men år 2011 som är idag så blev det dagar i stallet, långa dagar. Jag hade börjat rida 2 gånger i veckan och en gång gratis, en ungdomsgrupp som är ofta i stallet. Jag blev glad för att få rida så ofta. Men fredagen var det galopp som gällde, det var underbart kul. Jag trilla av Zacc en gång sedan Zsuliu en gång men alla dagar var underbara..

Nu har jag berättat några delar från mitt liv ♥

//Lulijaa